Sten, sax, påse och sup är baserad på den alkoholfria urvalsleken Sten, sax, påse (också kallad kluns).

Den klassiska Sten, sax, påse

Sten, sax, påse är en handlek som används istället för att dra sticka, singla slant eller kasta en tärning för att fälla enkla avgöranden mellan två personer eller slumpmässigt utse någon för något ändamål. Till skillnad från verkligt slumpmässiga urvalsmetoder kan sten, sax, påse spelas med skicklighet om leken utförs många gånger i sträck, eftersom spelaren ofta kan känna igen och utnyttja motspelarens icke-slumpmässiga beteende.

Historik

Sten, sax, påse sitt ursprung i Kina. Enligt en bok med titeln Wǔzázǔ, författad av Xiè Zhàozhì mot slutet av Mingdynastin, spelade Handynastins ädlingar ett spel vid namn shǒushìlìng som anses vara just sten, sax, påse.

Det finns inga spår i västerlandet av sten, sax, påse innan direkta kontakter hade knutits med Asien. Västerländska författare från slutet av 1800-talet har blott nämnt det som ett asiatiskt spel. Kineserna och koreanerna använder sig av ett stycke ”tyg” tillsammans med saxen och stenen, medan japanerna kallar symbolen för ”papper”. Detta antyder att leken anlänt i västerlandet via Japan, inte minst för att den svenska ”påsen” i de flesta andra europeiska språk benämns ”papper”, kort och gott.

Regler för Sten, sax, påse och sup

Deltagarna tävlar mot varandra och slår varsin knuten näve i luften två gånger och den tredje gången formar de sina händer i en av tre symboler: som en sten — det vill säga den knutna näven behålls — sax — handens pek- och långfingrar sträcks ut — eller påse — handen öppnas och sträcks fram oknuten.

  • Sax besegrar påse, men förlorar mot sten
  • Sten besegrar sax”, men förlorar mot påse
  • Påse besegrar sten”, men förlorar mot sax

Saxen slår påsen genom att klippa sönder den, men går sönder om den försöker klippa i stenen. Påsen slår stenen genom att omsluta den. På så sätt slår varje symbol en viss annan symbol, hamnar i oavgjort mot sin kopia och blir slagen av den tredje. Vanligtvis löser man ett oavgjort läge genom att spela igen tills någon vinner.

Den som förlorar måste dricka en förutbestämd mängd alkohol. Leken fortsätter tills dess att någon av deltagarna är oförmögen att spela mer på grund av hög alkoholhalt.

Strategi

Vid spel mellan mänskliga spelare, går strategin huvudsakligen ut på att på olika sätt påverka motståndaren eller försöka lista ut motståndarens taktik. Det är allmänt accepterat att vilseledande tal som till exempel ”Inget slår den kära gamla stenen” eller liknande är tillåtet för att påverka motståndaren.

Optimal matematisk strategi, enligt spelteori, innebär helt enkelt att slumpmässigt välja något av alternativen. Strategin innebär att man inte förlorar mer än vad som kan förväntas av slumpen, det vill säga i längden inte mer än hälften av gångerna. När psykologi på detta sätt eliminerats kan alltså spelet i viss mening sägas vara trivialt. Strategin är dock inte optimal vid spel mot en motståndare som inte också använder den slumpmässiga strategin. Faktum är att det vid spel mot en sådan motståndare nästan alltid finns en strategi som utnyttjar svagheten i motståndarens suboptimala (supoptimala) strategi.